Labrador Retriever, en mångsidig hund! |
Rasens egentliga ursprung är lite osäkert och många teorier finns. Troligen är att den i början av 1800-talet överfördes till England från Labradorhalvön. Den erkändes av den engelska kennelklubben som ras 1903. Rasen har som sin huvudsakliga uppgift apportera vilt efter skott. Stor arbetslust, styrka och spänst i kombination med god följsamhet gör den väl lämpad för sina arbetsuppgifter. Dess
unika päls och uttersvans gör den mycket lämpad att arbeta i vatten.
I vattnet är det en njutning att se labradoren, med kraftiga simtag ta
sig fram i vattnet och hur den använder sin uttersvans. Labradoren har mycket bra luktsinne, gillar att apportera och älskar vatten. Dessutom är den lämplig till mycket. Den har genom åren gjort sig känd som en utmärkt räddningshund och ledarhund. Även som hos tullen är den populär. Utmärkt till eftersök på skadat vilt såväl som på att leta upp kantareller. Bruks och lydnad. Alltså en mycket allsidig hund.
|
Rasstandard för labrador Retriever. Svenska Kennelklubben |
Huvudet skall vara välmejslat utan köttiga kinder.
Skallen skall vara bred. |
Rygglinjen skall vara plan. Svansen är ett kännetecken för rasen
-
den skall vara mycket tjock
|
Frambenen skall ha god benstomme och vara raka från armbågarna |
Bakstället skall vara välutvecklat, korset får inte slutta mot svansen. |
Rörelserna skall vara fria och tillräckligt marktäckande. De skall |
Pälsen är ett speciellt särdrag för
rasen. Den skall vara kort och tät |
Enfärgat svart, gul eller leverbrun. Gult får variera från ljust |
Idealmankhöjd för hanhund: 56 - 57 cm |
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande |
Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg |
Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och |